Myggen är lite lugnare nästa morgon vilket gör att vi kan gå upp i lugn och ro.
Vi spänner på oss våra nu lite mer lättpackade 40liters ryggsäckar och rör oss västerut, uppför Sarvesjåkkå delta för att hitta en vadplats. Efter en kilometer ser vi älven dela sig i fem, och vi testar.
Skönt nog når vattnet precis över knäna. Vadet går lätt och vi följer flodbankens norra sida västerut. Vi ska idag korsa ahkajiegnaglaciären för att komma ut norröver, och på så sätt slippa försöka oss på något så omöjligt som att vada rapaälven.
När flodbanken tar av söderut väljer vi att snedda norrut, mot dalen vi ska upp i och måste därför korsa en hel del snår och träskmark.
Med hjälp av uppbetade renstigar och en och annan svordom över snåren så tar vi oss upp mot dalen. När snåren väl börjar glesna så går det betydligt snabbare att ta sig fram. Snart når vi glaciärens fot, och håller höger sida där den är som tunnast och relativt jämn.
Stigningen går fort och solens strålar från himlen och snön gör arbetet krävande på grund av den höga värmen. Efter några korta vilopauser är vi uppe på dalens högsta punkt. Härifrån är det nerför i cirka fem kilometer, och promenaden utför ger oss tillbaka all tappad energi från stigningen.
Efter en dryg kilometer ser vi det första tecknet av mänsklig närvaro, en gammal regnjacka som blivit kvarlämnad på moränen. Jackan verkar nötts ner av sol och snö, och har säkert vilat där i tio år.
Väl nere från dalen korsar vi Ahkkajåhkå och Gohperjåhka, två relativt lätta vad och pinnar sen på mot Skarja. Vi passerar en renvaktarstuga, och äter middag på en passande sten några hundra meter därifrån.
Inte en ren i sikte sedan vi gick in i Sarek. Undrar om vi får se några.
En timme senare anländer vi till nödstugan i Skarja, och noterar att bron inte är utlagd än. Nedanför stugan stupar Smajlatjhåkå brant ned för ett vidunderligt vattenfall, omgärdat av branta klippväggar. Vi får hoppas att älven planar ut högre upp. Vi vet att detta kommer bli vårt äventyrs svåraste vad, och vi är lite fundersamma på hur det ska gå.
Nödstugan är en välkommen syn. Här kan vi hänga upp strumporna på tork, njuta av skydd från myggen och sova gott medan vi läser texterna besökarna lämnat på väggarna. På ett ställe står det ”man ska ha husvagn!” och vi börjar nynna på låten innan vi somnar.
